Livet i mörkret gjorde Vjetrenica till världsarv

Vid Vjetrenicas ingång nära byn Zavala i södra Bosnien och Hercegovina kan sommarbesökaren mötas av en kraftig, kall vind. Temperaturskillnader och skillnader i lufttryck driver ut luften ur grottan, där temperaturen ligger kring elva grader året runt. Vinden har gett Vjetrenica dess namn, efter ordet vjetar.

Innanför öppningen fortsätter gångar, vattendrag och sjöar drygt sju kilometer genom det utforskade systemet. Här lever djur som tillbringar hela sina liv under jord. År 2024 skrevs Vjetrenica in på Unescos världsarvslista, med just den exceptionella biologiska mångfalden som grund.

Vattnet skapar många olika livsmiljöer

Grottan ligger i kommunen Ravno, vid kanten av Popovo polje i det syddinariska karstlandskapet. Från ingången är det bara tolv kilometer fågelvägen till Adriatiska havet.

Vjetrenica är ett aktivt vattensystem. Fyra vattenflöden, flera tiotal mindre periodiska flöden och underjordiska sjöar ger grottan en variation som är avgörande för att förstå dess djurliv. Här finns både vattenlevande och landlevande organismer, men också livsmiljöer på gränsen mellan vatten och land.

En sådan miljö som Unesco särskilt lyfter fram består av en tunn vattenhinna som rör sig över lodräta bergytor. Den erbjuder andra livsvillkor än en sjö eller en bäck. Grottans biologiska rikedom finns alltså också i det som lätt försvinner för ögat: vatten som breder ut sig över en klippvägg.

Arterna som bar världsarvsbeslutet

Unescos beslut grundas på kriterium tio, som gäller biologisk mångfald. Organisationen beskriver Vjetrenica som en av världens viktigaste och artrikaste miljöer för underjordisk fauna.

I grottsystemet har över 230 taxonomiska enheter registrerats, alltså vetenskapligt avgränsade grupper av organismer. Bland dem finns djur, svampar och protister. Hela 93 är troglobionter – organismer som är helt bundna till ett liv under jord. Av dessa är 48 vattenlevande och 45 landlevande.

Särskilt utmärkande är hur många av de vattenlevande djuren som har en begränsad geografisk utbredning. Av grottans grundvattenfauna finns 78 procent enbart i den dinariska regionen. Det är denna regionala bundenhet som begreppet endemisk beskriver.

Bland invånarna finns Marifugia cavatica, världens enda underjordiska rörmask, och Velkovrhia enigmatica, det enda sötvattenlevande hydrozoiska nässeldjur som lever uteslutande i grundvatten. Här finns också nio arter av märlkräftssläktet Niphargus. Enligt Unesco kan det vara världens högsta underjordiska artrikedom inom ett enda släkte.

Vjetrenica har dessutom varit platsen där 40 av de underjordiska taxonen först beskrevs vetenskapligt. Flera av grottans arter är relikter från mycket gamla geologiska perioder, med nära släktingar som sedan länge har dött ut.

En stig in i den underjordiska världen

Den mest kända invånaren är grottsalamandern, Proteus anguinus. Den lever i grottans vatten och kan vara svår att få syn på. Arten kan bli över hundra år gammal och klara mycket långa perioder utan föda.

För besökaren går vägen in längs en belyst stig med räcken. Grottans officiella webbplats anger 600 meter iordningställd besökssträcka. Där går det att uppleva en del av vattenlandskapet och bergformationerna utan att ta sig genom de trånga passager som präglar andra delar av systemet.

Skyddet följer vattnet

Världsarvet omfattar omkring 414 hektar och omges av en buffertzon. Själva grottområdet upptar knappt 23 hektar. Skillnaden i yta speglar en central förutsättning: djurlivet under jord påverkas av vad som händer med vattnet utanför grottan.

Unesco bedömer bevarandetillståndet för grottfaunan som tryggt, men framhåller att de begränsade populationerna är känsliga för förändringar uppströms. Vattnets tillflöde och kvalitet är därför centrala i förvaltningen av det skyddade landskapet Vjetrenica–Popovo polje.

Skyddsarbetet behöver därmed följa vattnet hela vägen in. På en lodrät grottvägg kan det till sist röra sig som en tunn hinna över stenen – en liten livsmiljö som är beroende av att flödena i det större landskapet fungerar.