503 dagar på bron – Maida Bilals kamp för Kruščica

De tunga maskinerna behövde passera en liten träbro för att nå platsen där två vattenkraftverk skulle byggas vid floden Kruščica i Bosnien och Hercegovina. När byborna fick veta att maskinerna var på väg i juli 2017 gick bybon Maida Bilal och omkring 300 andra invånare dit och spärrade vägen. Bron förband deras by med skogen och floden. Nu blev den platsen där bygget kunde stoppas.

Ungefär hälften av dem som samlades var kvinnor. Tanken var att en kvinnoledd protest skulle minska risken för en våldsam konfrontation med polisen. Bilal hade räknat med att kvinnorna skulle bemötas fredligare, berättade hon senare för tidskriften Earth Island Journal.

En flod som försörjde långt fler än byn

Kruščica var vattenkällan för byns 2 500 invånare och för omkring 145 000 människor i två närliggande städer. Floden låg dessutom i ett skyddat landskap.

Konflikten gällde mer än själva byggplatserna. Vid den här typen av vattenkraftsutbyggnad leds flodvatten genom stora rör, vilket kan lämna flodbäddar torra och skada livsmiljöerna där. Kruščica ingick i en större kamp om Balkans fritt strömmande floder.

Bilal hade vuxit upp i byn men hade ingen tidigare erfarenhet av miljöaktivism. Som ensamstående förälder försörjde hon sig bland annat genom deltidsarbete med ekonomiadministration. Hon hade däremot varit engagerad i ungdomsfrågor och var van vid att diskutera orättvisor och organisera sig tillsammans med andra.

– Floden är en del av mig, sade hon i intervjun med Earth Island Journal 2021.

Åttatimmarsskift och ett våldsamt gryningsingripande

För att blockaden skulle fungera behövde någon alltid finnas på bron. Kvinnorna organiserade åttatimmarsskift och höll vakt genom sommarvärme, regn och vinterkyla. Männen stöttade protesten och tog nattskift, så att kvinnorna också kunde ta hand om sina familjer.

Vid gryningen den 24 augusti 2017 kom en specialpolisstyrka i full kravallutrustning. Poliserna gick till angrepp mot de sittande kvinnorna för att röja bron.

Bilal slogs i huvudet så hårt att hon nästan förlorade medvetandet. Hennes far försökte hjälpa henne och blev också misshandlad. Han och ytterligare 22 personer greps. Anklagelserna mot demonstranterna lades senare ned.

– Det var ett av de mest skrämmande ögonblicken i mitt liv, sade Bilal till Earth Island Journal. Men händelsen gjorde också motståndet starkare, berättade hon.

När polisen hade avlägsnat demonstranterna försökte anläggningsarbetare ta sig fram. Bybor som inte hade gripits ställde då sina kroppar mellan en grävmaskin och byggplatsen. Arbetarna gav sig av. Blockaden återupptogs.

Bron gav tid åt den juridiska kampen

Bilals arbete kom att löpa längs två spår. Byborna höll tillfarten stängd, samtidigt som hon drev en lokal kampanj, samarbetade med miljöorganisationer och använde uppmärksamheten efter polisangreppet för att föra ut deras sak.

I slutet av 2017 var hon med och grundade medborgarföreningen Eko Bistro. Den fysiska blockaden hindrade arbetet på plats medan besluten bakom bygget prövades.

I december 2018 upphävde en regional domstol samtliga miljö- och bygglov för de två kraftverken. Beslutet grundades på oegentligheter och brott mot miljölagstiftningen. Det var den första juridiska segern av sitt slag i Bosnien och Hercegovina.

Från lokal seger till förbud

Kruščica blev en del av en bredare rörelse mot småskalig vattenkraft. Protesterna och rättsprocesserna bidrog till debatten om ett moratorium för nya projekt. I Federationen Bosnien och Hercegovina infördes senare ett moratorium och ett förbud mot mindre vattenkraftverk.

Domstolsbeslutet i december 2018 hade fått en konkret följd för kvinnorna i Kruščica: de kunde lämna bron efter 503 dagar. Polisens ingripande hade inte fått dem att upphöra med blockaden. Först när kraftverken hade förlorat sina tillstånd kunde de avsluta vakthållningen.