Arba Kokalari gör erfarenheten av förtryck till EU-politik

Inför EU-valet 2019 formulerade den moderata kandidaten Arba Kokalari ett konkret krav: medlemsländer som bryter mot grundläggande rättigheter ska inte ha rätt till EU-bidrag. Hon hade ännu inte fått en plats i parlamentet. Men i intervjun med Europaportalen var hon tydlig med vilket påtryckningsmedel hon ville använda – pengarna.

– Jag har sett vad den typen av regimer gör och har en del starka minnen därifrån, och det är där mitt engagemang för frihet och Europafrågor kommer ifrån, sade hon till Europaportalen.

Hon var nästan sex år när familjen lämnade Albanien för Sverige i samband med kommunistregimens fall. Hon kom tillsammans med föräldrarna och sina två syskon och växte därefter upp i Stockholm. I samma intervju beskrev hon livet i den svenska demokratin som något som också medförde ett ansvar: att fler människor skulle få uppleva frihet.

Från demokratibistånd till förhandlingar

Europafrågorna följde henne genom utbildning och arbete. Hon tog en kandidatexamen i statsvetenskap vid Stockholms universitet och arbetade med demokratibistånd på Moderaternas internationella stiftelse, bland annat med stöd till den belarusiska oppositionen. Hon var också politiskt sakkunnig hos dåvarande utrikesministern Carl Bildt och internationell sekreterare i Moderaterna.

När hon kandiderade till Europaparlamentet arbetade hon som globalt pressansvarig på Electrolux. Valet 2019 förde henne från kommunikationsarbetet till ett folkvalt uppdrag. Hon blev omvald 2024 och sitter sedan den 16 juli det året i sin andra mandatperiod.

Kravet från valrörelsen om att koppla EU-pengar till demokratiska villkor finns kvar. Kokalari har drivit på för en rättsstatsmekanism i EU-budgeten, så att medel kan hållas inne när medlemsländer bryter mot grundläggande demokratiska rättigheter.

Frihet också från våld

Ett av hennes tyngre uppdrag har varit att vara parlamentets rapportör för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor. Rapportören tar fram parlamentets rapport och arbetar med kompromisser och förhandlingar. Det är en roll där politiska krav måste omsättas i formuleringar som kan vinna stöd.

Inför parlamentets omröstning i maj 2023 beskrev Kokalari vad hon ville uppnå:

– Europa blir bättre, friare och säkrare, sade hon enligt Europaportalen.

EU:s anslutning till konventionen blev ett resultat av arbetet. Hennes fortsatta krav gäller bland annat en europeisk samtyckeslagstiftning efter svensk modell och att aborträtten ska skyddas genom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Frågorna för henne också in i digitalpolitiken. Skydd mot sexuella övergrepp har blivit en konkret del av förhandlingarna om artificiell intelligens, AI.

AI-regler med två riktningar

Under 2026 har Kokalari varit medrapportör för det digitala samlingspaketet om AI, Digital Omnibus on AI. Här har hon arbetat för att förenkla regler och minska överlappningar, samtidigt som paketet innehåller skärpta gränser för hur tekniken får användas.

Den 16 juni godkände Europaparlamentet ändringar som skjuter fram vissa skyldigheter för högrisk-AI till 2027 och 2028. Bakgrunden var att harmoniserade standarder inte var färdiga inför den ursprungliga tidsgränsen i augusti 2026. Enligt nyhetssajten 2EU beskrev medrapportörerna uppskjutandet som ett sätt att ge företag tydligare förutsättningar.

Samma text innehåller förbud mot AI-appar som genererar nakenbilder utan samtycke och system som producerar sexuellt övergreppsmaterial mot barn. Parlamentets beslut var ett steg i lagstiftningsprocessen; texten gick vidare för formellt godkännande av EU:s ministerråd.

Kraven följer med tillbaka till Albanien

Kokalari är också ledamot i parlamentets delegation till den gemensamma stabiliserings- och associeringskommittén för EU och Albanien. Hon stödjer ett albanskt EU-medlemskap under förutsättning att landet uppfyller medlemskraven, Köpenhamnskriterierna.

När hon deltog vid en bokpresentation om författaren och dissidenten Musine Kokalari 2025 återkom hon till familjens förföljelse som den främsta anledningen till att hon hade engagerat sig politiskt i Sverige. Enligt nyhetssajten Balkanweb betonade hon samtidigt sin egen möjlighet att kämpa för dessa värden utan att riskera livet.

Vid samma tillfälle fick hon en fråga om offren för diktaturen och Albaniens väg mot EU. Hennes svar knöt medlemskapsprocessen till deras rätt till upprättelse: kommunismens offer måste få rättvisa, sade hon enligt Balkanweb, och framhöll oberoende rättskipning och starka institutioner. För den familj som en gång drabbades av statens förföljelse var det just statens skyldighet att ge rättvisa som hon nu krävde.