Dejan Kulusevski: Familjens satsning och kampen tillbaka

Stefan Kulusevski tog nattskift på Arlanda för att kunna skjutsa sonen Dejan till fotbollsträningarna på dagarna. Sömnen fick avbrytas när det var dags att åka. Långt före proffskontrakten formades karriären av sådana återkommande insatser: arbetspass, bilresor och en förälder som gjorde sig tillgänglig.

Dejan Kulusevski föddes i Stockholm den 25 april 2000 och började spela fotboll i IF Brommapojkarna, BP, som liten. Pappan Stefan var född i Sverige med föräldrar från Nordmakedonien. Mamman Katica hade flyttat därifrån till Sverige som 20-åring. Storasystern Sandra introducerade honom till fotbollen, och Katica var ett viktigt känslomässigt stöd.

När möjligheten att gå vidare till Italien kom stod familjen bakom beslutet. Men det som för dem var nästa steg i sonens utveckling blev en infekterad fråga för klubben där han hade börjat.

Flytten som skapade konflikt med BP

Som 15-åring provspelade Kulusevski 2015 för italienska Atalanta i Bergamo och skrev sedan kontrakt. BP och familjen såg olika på hans unga ålder och reglerna för övergångar för spelare under 16 år.

– Det är nästan kidnappning, sade BP:s dåvarande klubbdirektör Ola Danhard till Aftonbladet.

Stefan Kulusevski svarade i samma tidning:

– BP vill bara tjäna pengar och ser unga spelare som sin egendom.

Orden blottlade två motstående perspektiv på en ung spelares framtid. Klubben invände mot hur övergången gick till. Pappan försvarade familjens möjlighet att välja den väg som de ansåg bäst för Dejans karriär.

Kulusevskis egen förklaring till valet handlade om fotbollen. I en intervju med Svenska Fotbollförbundet 2018 beskrev han likheterna mellan klubbarna: båda ville kontrollera matcherna och bygga spelet från backlinjen.

– Jag valde inte Atalanta av en slump. Det är väldigt likt BP, men det går snabbare i Atalanta, sade han.

Hemlängtan före genombrottet

I Bergamo väntade också en vardag långt från familjen. Kulusevski berättade för Svenska Fotbollförbundet att de första fem–sex månaderna hade varit mycket svåra, med stark hemlängtan. Familjen kom ofta på besök. Så småningom fick han vänner och lärde sig italienska.

– Efter det har det bara gått jättesnabbt, sade han i intervjun 2018.

Det skulle snart märkas också utanför ungdomsfotbollen. I januari 2019 debuterade han i den italienska högstaligan Serie A för Atalanta. Utlåningen till Parma blev det stora genombrottet, och han utsågs till ligans bästa unga spelare säsongen 2019/2020.

Affären gav också den gamla moderklubben del av framgången. Enligt Sportbladets uppgifter hade BP rätt till tio procent av övergångssumman netto vid en vidareförsäljning, samt solidaritetsersättning. Den omstridda utlandssatsningen hade därmed blivit ekonomiskt betydelsefull också för klubben som protesterat mot den.

I januari 2022 gick Kulusevski vidare på lån till engelska Tottenham Hotspur. Sommaren 2023 blev övergången permanent på ett femårskontrakt. Han vann Guldbollen, priset till årets bästa svenska fotbollsspelare, både 2022 och 2023. I september 2024 bar han Sveriges lagkaptensbindel i Nations League.

När några månader blev mer än ett år

I Tottenhams match mot Crystal Palace i maj 2025 tvingades Kulusevski lämna planen efter ungefär en kvart. Patellasenan i höger knä var skadad. Han behövde opereras och missade Europa League-finalen.

En månad senare satt han på läktaren när Sverige mötte Algeriet. Då beskrev han rehabiliteringen med tillförsikt.

– Det är jättebra, jag ligger före schemat och kan börja gå nu, sade han i Viaplays sändning, enligt SVT Sport.

Han talade om några månader vid sidan av planen och sade att han var mer motiverad än någonsin att återvända. Men återhämtningen gick fram och tillbaka. När han anslöt till landslaget som stöd inför VM-playoff i mars 2026 haltade han fortfarande, enligt SVT.

Efter att anfallaren Viktor Gyökeres gjort Sveriges avgörande mål mot Polen stod Kulusevski vid sidlinjen med tårar i ögonen. Sportbladet skildrade hur han följde slutminuterna innan han kunde gå in på planen och fira VM-platsen med laget.

– Så klart jag trodde jag skulle vara på planen, men ibland kan man inte bestämma saker utan det är högre makter som bestämmer, sade han i Viaplays studio, enligt Sportbladet.

Trots den långa frånvaron trodde han fortfarande på ett eget VM-deltagande.

– Jag vet hur chanserna ser ut. Men om det finns en människa som kan göra det här på planeten så skulle jag betta på mig själv, sade han i samma sändning, enligt tidningen.

Viljan räckte inte till VM

Kulusevski blev inte uttagen till VM 2026. Den 28 maj förklarade landslagsläkaren Jonas Werner att han ännu inte var redo och att de medicinska bedömningarna pekade åt samma håll.

– Han har verkligen gjort allt för att kunna spela VM-fotboll, sade Werner enligt SVT Sport.

Samtidigt fanns konkreta framsteg. Kulusevski hade delat en video där han sprang över en fotbollsplan. I mars hade han varit långt från att kunna springa, konstaterade läkaren.

I augusti 2026 hade Kulusevski fortfarande inte spelat någon match sedan skadan. Tottenhams tränare Roberto De Zerbi beskrev då fortsatta framsteg och framhöll att svensken, frisk och hel, var en av lagets bästa spelare.

Från att börja gå till att kunna springa hade återkomsten fått mätas i andra steg än matcher och mästerskap. De Zerbis besked i augusti lämnade utrymme för just den tiden: ”Jag vill inte sätta för stor press på honom eller påskynda rehabiliteringsprocessen, men jag hoppas att han kan vara tillgänglig så snart som möjligt”, sade tränaren till BBC, enligt SVT Sport.