Efter åren utomlands – de som återvänder till Balkan och bygger något nytt

Att lämna Balkan har varit en del av många familjers historia i flera generationer. För vissa handlade flytten om krig och otrygghet, för andra om arbete, utbildning eller möjligheten att skapa ett stabilare liv någon annanstans.

Sverige, Tyskland, Österrike, Schweiz och Nederländerna blev nya hem. Barn växte upp där, karriärer byggdes och vardagen förändrades.

Men för en del kommer en punkt när frågan börjar gå åt andra hållet:

Vad händer om man återvänder?

Inte för att försöka leva exakt som förr, utan för att ta med sig något tillbaka.

Hemma – men inte riktigt som förr

Att återvända efter många år utomlands är sällan så enkelt som att flytta tillbaka till en plats man redan känner.

Staden kan vara densamma, familjen kan finnas kvar och språket fortfarande kännas naturligt. Men människan som återvänder har förändrats.

Efter år i Sverige eller ett annat europeiskt land har man ofta vant sig vid andra arbetssätt, andra myndighetskontakter och andra förväntningar på service, tid och ansvar.

Det kan göra återkomsten både lätt och svår på samma gång.

Man känner till kulturen, men reagerar ändå på sådant som tidigare kändes normalt. Man är hemma, men bär med sig ett annat system i huvudet.

Från Göteborg till Mostar

Senad Šantić är ett exempel på hur en sådan återkomst kan bli början på något nytt.

Han kom till Sverige som barn när familjen lämnade Mostar under kriget. Uppväxten, utbildningen och stora delar av hans yrkesliv formades i Sverige, men kontakten med Bosnien och Hercegovina försvann aldrig.

Senare återvände han till Mostar och var med och byggde upp techbolaget ZenDev.

Verksamheten riktade sig till stor del mot den svenska marknaden, samtidigt som arbetet utfördes från Mostar.

Det skapade en modell som säger mycket om dagens diaspora.

Man behöver inte längre välja mellan Sverige och Balkan på samma sätt som tidigare.

Kunderna kan finnas i Göteborg eller Stockholm, medan teamet sitter i Mostar.

Det som en gång var två separata liv kan bli en del av samma företag.

Kroatien – återvändandet har blivit en tydlig trend

I Kroatien syns utvecklingen också i siffror.

Genom det statliga programmet Biram Hrvatsku har tusentals människor fått stöd för att återvända och starta verksamheter. Fram till 2026 hade mer än 1 700 återvändare startat företag genom programmet.

Många kommer tillbaka från Tyskland, Österrike, Irland och Schweiz.

Det intressanta är inte bara att människor återvänder, utan vad de tar med sig.

En elektriker som arbetat i Tyskland kan komma hem med nya rutiner kring planering och kundkontakt. En person med erfarenhet från Nederländerna kan bygga ett techbolag. Någon annan tar med sig kapital, språk och affärskontakter som gör det möjligt att nå kunder långt utanför den lokala marknaden.

På så sätt blir återvändandet också en form av kunskapsöverföring.

När karriären följer med hem

Goran Lončarić är ett annat exempel.

Efter många år i USA och Sverige återvände han till Kroatien för att arbeta med ett stort digitalt projekt inom telekom och bank.

Hans historia skiljer sig från den klassiska bilden av någon som återvänder för att starta ett litet familjeföretag.

Här handlade det i stället om att ta med sig internationell erfarenhet tillbaka till en större etablerad verksamhet.

Det visar hur bred gruppen av återvändare faktiskt är.

En del öppnar restaurang, byggfirma eller verkstad. Andra arbetar med IT, finans, forskning eller digital utveckling.

Det gemensamma är ofta att tiden utomlands fortsätter att påverka hur de arbetar efter återkomsten.

Vad får människor att återvända?

Det finns sällan ett enda skäl.

För vissa handlar det om barnen och en önskan att de ska växa upp närmare mor- och farföräldrar. För andra om att ett hus eller en lägenhet redan finns på Balkan och gör vardagen ekonomiskt möjlig.

Några återvänder efter att ha byggt upp kapital utomlands. Andra kan arbeta på distans och behöver inte längre bo i samma land som arbetsgivaren.

Och ibland är orsaken betydligt enklare.

Man vill ha mer tid.

Närmare familj.

Ett annat tempo.

Samtidigt blir återvändandet lätt romantiserat från avstånd.

Lägre löner, dyra bostäder i attraktiva områden, svagare offentliga tjänster och komplicerad administration kan snabbt förändra bilden.

Det som känns enkelt under tre semesterveckor fungerar inte alltid lika enkelt under ett helt år.

Det man börjar sakna från Sverige

Många som återvänder upptäcker också att sådant de knappt tänkte på i Sverige blir tydligare när det inte längre finns runt dem.

Digitala myndighetstjänster. Förutsägbara regler. Arbetsvillkor. Möjligheten att lita på att ett bokat möte faktiskt börjar på utsatt tid.

Det betyder inte att Sverige är bättre i allt eller att Balkan är sämre.

Det betyder att man efter många år lär sig att uppskatta saker man tidigare tog för givna.

På samma sätt finns det sådant människor saknar i Sverige och återfinner på Balkan: spontaniteten, närheten till familjen, längre sociala kvällar, klimatet och känslan av att vardagen inte alltid måste planeras flera veckor i förväg.

Återvändaren hamnar ofta mitt emellan dessa två sätt att leva.

Två länder, inte ett val

För en växande grupp är lösningen därför inte att välja bort ett land.

De bygger i stället ett liv mellan två.

En person kan ha företag i Bosnien och kunder i Sverige. En familj kan bo större delen av året i Kroatien men behålla arbete, pension eller bostad i Norden. Någon annan pendlar mellan Sarajevo och Stockholm eller Zagreb och Malmö.

Det moderna diasporalivet har gjort gränsen mellan ”hemma” och ”utomlands” mindre tydlig.

Det är inte ovanligt att båda platserna känns som hemma – och ibland också att ingen av dem gör det helt.

Från brain drain till något annat

Balkan har länge beskrivits genom begreppet brain drain: unga och utbildade människor lämnar regionen och tar sin kompetens med sig.

Men återvändarna visar en annan sida av migrationen.

Kunskap som lämnar ett land behöver inte vara förlorad för alltid.

Den kan komma tillbaka senare, tillsammans med erfarenheter som inte hade varit möjliga utan åren utomlands.

I bästa fall skapas då något nytt: företag, arbetstillfällen, internationella nätverk och en annan syn på hur verksamheter kan drivas.

Det sker inte i tillräckligt stor skala för att lösa regionens demografiska problem.

Men varje sådan återkomst förändrar bilden av migration som en enkel resa i en riktning.

Att återvända är inte att gå tillbaka

Kanske är det just det som bäst beskriver dagens återvändare.

De kommer inte tillbaka till exakt det liv de en gång lämnade.

De har förändrats, och platserna de återvänder till har också förändrats.

Åren i Sverige, Tyskland, Nederländerna eller någon annanstans går inte att radera.

Och kanske behöver de inte heller göra det.

För vissa blir det mest värdefulla med återkomsten just möjligheten att kombinera två världar: tryggheten och erfarenheten från livet utomlands med närheten, språket och relationerna på Balkan.

Återvändandet blir då inte slutet på migrationshistorien.