Herdarna som stoppade skjutfältet på Sinjajevina

I oktober 2020 slog omkring 150 herdar, bönder och aktivister läger inne i det område på Sinjajevina i norra Montenegro där militären skulle öva med skarp ammunition. Deras uppgift var konkret: att genom sin närvaro hindra beskjutningen av markerna där djuren betade.

När militären flyttade sig gjorde demonstranterna det också. Under pandemins mötesrestriktioner turades de om i grupper om fyra på strategiska platser, enligt en skildring publicerad av fredssajten Vredessite. När novemberkylan kom stannade de kvar.

Blockaden pågick i över 50 dagar. Den 2 december 2020 meddelade den nytillträdda försvarsministern att övningen ställdes in. För rörelsen började därefter arbetet med att få själva militärplanerna avvecklade.

Ett bete med egna rättigheter

Sinjajevina är Balkanhalvöns största och Europas näst största bergsbete. Det ingår i biosfärreservatet kring Taraflodens kanjon och gränsar till två av Unescos världsarv. Drygt 250 lantbrukarfamiljer, nära 2 000 personer, använder markerna.

Efter Montenegros anslutning till Nato 2017 växte planerna på ett militärt övningsfält fram. Det skulle omfatta över 7 500 hektar. I september 2019 blockerade armén vägar och en internationell militärövning genomfördes på Sinjajevina.

Enligt markrättighetskampanjen Land Rights Now användes över ett halvt ton sprängämnen under övningen, samtidigt som lokalbefolkning, herdar och deras djur fortfarande befann sig i området. Beslutet om övningsfältet hade fattats utan miljömässiga, hälsomässiga eller socioekonomiska konsekvensanalyser.

Oron gällde både tillgången till betet och risken för föroreningar i vatten, mat och foder. Land Rights Now varnade för att livsmedelsförsörjningen för upp till 25 000 människor i närområdet kunde påverkas. För lantbrukarfamiljerna stod själva försörjningen på spel.

Från namninsamling till blockad

Motståndet hade organiserats redan före militärövningen 2019. Vid en protest vid Savine vode på Sinjajevina i juli det året krävde deltagarna att området skulle bevaras för djurskötsel, jordbruk och turism och att kulturarvet skulle skyddas.

Föreningen Sačuvajmo Sinjajevinu, internationellt känd som Save Sinjajevina, lanserades officiellt i december 2019. Den samlade lokala brukare och miljöaktivister kring två sammanhängande krav: bort med övningsfältet och fram med ett skyddat område där lokalsamhällena deltar i utformning och förvaltning.

Namninsamlingarna nådde tusentals människor. En av dem samlade över 6 000 underskrifter, dubbelt så många som krävdes för att få en fråga upptagen till debatt i parlamentet. Militärprojektet gick ändå vidare.

Rörelsen kombinerade därför protesterna på berget med påtryckningar utanför det. Forskare presenterade Sinjajevinas natur- och kulturvärden för Unesco och EU-institutioner. Bönder demonstrerade vid parlamentet i huvudstaden Podgorica när EU:s utvidgningskommissionär besökte landet. Den fysiska blockaden hösten 2020 blev det medel som hindrade den planerade övningen från att genomföras.

Även på kommunal nivå sökte rörelsen stöd. I februari 2022 enades Save Sinjajevina och Mojkovacs nye borgmästare Vesko Delić om ett närmare samarbete. Delić ville ta initiativ till att dra tillbaka kommunens tidigare godkännande av övningsfältet. Samarbetet skulle också inriktas på en regional naturpark.

Regeringen avvecklade planerna

I juli 2025 avvecklade Montenegros regering officiellt planerna på ett militärt övningsfält. Försvarsminister Dragan Krapović hade föreslagit att projektet skulle skrotas. När premiärminister Milojko Spajić tillkännagav beslutet hänvisade han till allmänhetens motstånd och miljöhänsyn.

Därmed hade motståndet nått längre än till den inställda övningen 2020: regeringen hade dragit tillbaka själva projektet. Save Sinjajevina välkomnade beslutet och förde samtidigt fram kraven på en skyddad naturpark och en lag som säkrar ekosystemet och de månghundraåriga herdebrukstraditionerna.

Skyddet som lokalsamhällena vill bygga

Sinjajevina är sedan 2016 identifierat som ett viktigt växtområde och har föreslagits till det europeiska naturskyddsnätverket Emerald. Rörelsens krav på långsiktigt rättsligt skydd tar fasta på både dessa naturvärden och människornas brukande: en regional naturpark och lagstiftning som också erkänner herdesamhällenas roll i naturvården.

Hösten 2020 skyddade herdarna betesmarkerna genom att själva stanna kvar. Med kravet på en naturpark söker de ett skydd som inte ska vara beroende av att människor åter måste ställa sig i vägen.