Hjälp hemma i Norge: personlig omvårdnad är gratis – städning kan kosta

Tvätten blir liggande och sängkläderna behöver bytas, men orken räcker inte till. För dig med Balkanbakgrund som bor i Norge, eller hjälper en anhörig där från Sverige eller ett annat nordiskt land, kan de norska omsorgsbegreppen behöva förklaras. Börja med att beskriva vad som inte fungerar i vardagen – kommunen bedömer vilken hjälp som motsvarar behoven.

Vad menas med praktiskt bistånd?

Praktiskt bistånd är hjälp med vardagssysslor och personlig omvårdnad. Det kan också omfatta vägledning och träning för att du ska kunna utföra uppgifter själv. På norska används bland annat begreppen ”praktisk bistand”, ”opplæring” och ”hjemmehjelp”. De orden kan du möta när du söker information hos kommunen.

Stödet kan alltså innebära både att någon hjälper dig med en uppgift och att du får stöd att klara mer på egen hand.

Vilken hjälp är gratis – och vad kan kosta?

Bistånd och träning i personlig omvårdnad och egenomsorg är gratis. För annat praktiskt bistånd, till exempel städning och tvätt, kan kommunen ta ut en egenavgift.

Det avgörande är vilken sorts hjälp det gäller, inte enbart att hjälpen ges hemma. Om du behöver stöd med både personlig omvårdnad och hushållssysslor kan därför en del av hjälpen vara avgiftsfri medan en annan del kostar.

I Bærum avgör hushållets sammanlagda inkomst avgiften för det avgiftsbelagda praktiska biståndet. Kontrollera vad som gäller i kommunen där du bor och be om besked om kostnaden för just de insatser du söker.

Kan jag få hjälp med städning och tvätt?

Ja, sådana uppgifter kan ingå. Bærum beskriver bland annat städning, tvätt och byte av sängkläder. Det är exempel på vad hjälpen kan innehålla, inte ett löfte om att alla sökande får samtliga insatser.

Bærum anger att det ska finnas ett långvarigt hjälpbehov på grund av nedsatt funktionsförmåga efter sjukdom eller skada. Bergen beskriver på motsvarande sätt hjälp med nödvändiga hushållsuppgifter för personer som inte klarar dem på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Exemplen gäller respektive kommun; utbud och villkor behöver kontrolleras där du söker.

Hur bedöms mitt behov?

Kommunen bedömer vad du klarar själv och vad du behöver hjälp med. Att vara äldre och bo ensam är därför inte i sig en beskrivning av hela hjälpbehovet. Berätta konkret vilka sysslor som inte längre fungerar och på vilket sätt du behöver stöd.

Handlar svårigheterna om tvätt och städning, personlig omvårdnad eller flera delar av vardagen? Om en anhörig hjälper dig i kontakten kan ni tillsammans förbereda en beskrivning av din situation.

I Bærum kan insatsen ökas, minskas eller avslutas när behoven förändras. Hjälpens omfattning är alltså inte nödvändigtvis densamma över tid.

Hur ansöker jag – och om språket är ett hinder?

Kontakta kommunen där du bor för information om ansökan. I Bergen går det att ansöka både digitalt och på papper. Den som inte använder digitala tjänster har därmed en annan väg till ansökan.

Om du lättare kan beskriva dina behov på ett annat språk än norska, säg det redan vid den första kontakten. Be om tolk och fråga hur kommunen ordnar språkstöd vid ansökan och behovsbedömningen.

Bergen ger också brukaren möjlighet att välja mellan en kommunal och flera privata leverantörer. Valet av vem som utför hjälpen är en annan fråga än kommunens beslut om vilken hjälp du beviljas.

Är praktiskt bistånd samma sak som hemsjukvård?

Begreppen används för olika slags stöd, även om båda kan beröra den dagliga omvårdnaden. Oslos hemsjukvård omfattar exempelvis läkemedelshjälp, daglig omvårdnad och sårbehandling. Målen är bland annat ökad självständighet, mindre smärta och möjlighet att bo kvar hemma.

Städning och tvätt beskrivs däremot som praktiskt bistånd för hushållet. Beskriv därför både dina behov av vård och omvårdnad och dina svårigheter med hushållsarbetet, om du behöver båda delarna.

Får jag ett skriftligt beslut – och kan jag överklaga?

Beslutet om praktiskt bistånd ska lämnas skriftligt. Du ska alltså få kommunens besked i skrift, inte bara muntligt. Beslutet är också utgångspunkten om du inte är nöjd och vill överklaga.

Ett överklagande prövas först av kommunen, som då får möjlighet att ändra sitt beslut. Om beslutet inte ändras går ärendet vidare till Statsforvaltaren.

Du kan överklaga både om du inte får hjälp och om du anser att den beviljade hjälpen inte motsvarar dina behov.