Kampen för att rädda Skopjes betongmonument

Branden i Skopjes centralposthus 2013 slog sönder mer än en byggnads interiör. Kupolens ursprungliga inglasning, konstnären Borko Lazeskis väggmålningar och specialritade möbler och lampor förstördes eller skadades svårt. Där postkunder en gång uträttade sina ärenden kunde regn och snö därefter tränga rakt in.

Byggnaden saknar tak och är utsatt också underifrån. Närheten till floden Vardar medför problem med stigande grundvatten och erosion som undergräver konstruktionen. Den kraftfulla betongformen ger ett intryck av beständighet. Skadebilden visar hur sårbar den har blivit.

En stad byggd för en annan framtid

Centralposthuset ritades av den nordmakedoniske arkitekten och konstnären Janko Konstantinov. Dess lotusform skulle symbolisera Skopjes återuppbyggnad efter jordbävningen 1963. Formen hör alltså nära samman med byggnadens uppgift i staden: att ge det återuppbyggda Skopje en framtidsinriktad gestalt.

Efter katastrofen väckte återuppbyggnaden av staden en omfattande internationell solidaritet. Den japanske arkitekten Kenzō Tange hade en central roll i återuppbyggnadens stadsplanering. Modernistiska och brutalistiska idéer fick genomslag i såväl offentliga byggnader som bostäder.

Samarbetet tog fysisk form på flera håll. Schweiz finansierade Pestalozzi-grundskolan och Polen Museet för samtidskonst. I innerstadens bostadskomplex, känt som ”City’s wall”, och i området Karposh blev betongens geometri en del av vardagsmiljön.

När staden bytte arkitektoniskt språk

År 2010 inleddes det kostsamma och kontroversiella projektet Skopje 2014. Centrum förändrades genom pseudoklassiska byggnader, omgestaltade fasader och över 130 skulpturer. Medan efterkrigstidens modernism hade blickat framåt fick staden nu en arkitektur som sökte sig till äldre tiders uttryck.

Officershuset visar skillnaden konkret. Förlagan förstördes i jordbävningen 1963. När arkitektursajten MARH i augusti 2024 beskrev hur arbetet med den nya byggnadens exteriör närmade sig slutet, betonade skribenten Filip Koneski att det rörde sig om en visuell omtolkning. Bakom det historiserande yttre fanns fler våningsplan och en annan rumsindelning, med utrymmen huvudsakligen avsedda för hotell och administration. Staden skulle få en högtidssal.

Samtidigt har brutalismens råa betong kritiserats för att sakna värme och mänsklig skala. I en workshoprapport publicerad 2022 av forskningsnätverket Writing Urban Places beskrivs också hur arkitekturens ideologiska associationer bidragit till att byggnader försummats, särskilt under konservativa regeringar. Bevarandekampen gäller därmed både fysiskt underhåll och synen på vilka delar av stadens historia som förtjänar omsorg.

Erkännandet som måste bli restaurering

Centralposthuset fördes upp på den röda listan i SOS Brutalism: A Global Survey i september 2017. Vid databasens statuskontroll den 11 november 2024 klassificerades det fortfarande som hotat.

Däremellan, 2021, utsåg kulturarvsorganisationen Europa Nostra och Europeiska investeringsbankens institut, EIB-institutet, huset till ett av Europas sju mest hotade kulturarv. Uppmärksamheten gav räddningsarbetet en internationell plattform.

Nomineringen kom från Institute for Research in Environment, Civil Engineering and Energy (IECE), ett Skopjebaserat institut för forskning inom miljö, byggteknik och energi. Bakom initiativet står också det statliga postbolaget, Nordmakedoniens kulturdepartement och tyska samarbetspartner, däribland forskningsinstitutet Fraunhofer och kulturarvskonsulten Georgi Georgiev.

Svårigheterna består av flera sammanhängande delar. Brandskadorna och väderutsattheten måste hanteras i en byggnad vars konstruktion är krävande att renovera. Finansiering och statligt stöd är fortsatt utmaningar, enligt SOS Brutalism. Samtidigt behöver någon bära ansvaret för verksamheten efter restaureringen.

Även mindre byggnader fastnar mellan bevarandevilja och praktiska hinder. Medborgarhuset Domche i östra Skopje stod i centrum för workshopen Skopje Brutalism Trail, beskriven i rapporten från 2022. Då hade huset varit oanvänt i nästan 30 år. Privata exploatörer ville bygga bostäder på platsen, medan utdragna rättsprocesser om ägandet blockerade tomten. Workshopen undersökte hur byggnadens sociala och kulturella värden kunde återfå en plats i vardagen.

Ett offentligt rum att öppna igen

För Centralposthuset är IECE:s och samarbetspartnernas mål ett center för kulturella och sociala aktiviteter, med både lokal och internationell publik. Planen omfattar en organisation med allmännyttigt syfte som ska hålla ihop konservering, framtida drift och finansiering. Offentliga och privata medel samt gräsrotsfinansiering ingår bland möjligheterna som ska undersökas.

Det skulle ge posthallen en ny offentlig användning, med människor som åter kommer dit för att delta i verksamhet. Men vägen dit går genom själva byggnaden: kupolen som förlorade sin inglasning i branden måste åter kunna skydda rummet under den. Först när regn och snö stängs ute kan hallen bli en plats att öppna för besökare igen.