Kan agroturism rädda Albaniens avfolkade landsbygd?

När kocken Fundim Gjepali skapade Agroturizëm Gjepali nära Shijak 2019 byggde han verksamheten kring samarbeten med traktens bönder. Råvarorna transporteras mindre än tio kilometer till restaurangen. Till verksamheten hör också åtta gästrum: besökaren kan både äta och övernatta, medan bönderna får en lokal avsättningsmöjlighet.

Det är i den kopplingen som agroturismens ekonomiska löfte ligger. Jordbrukets produkter kan säljas genom måltider och gårdsbesök, och boendet ger ytterligare en inkomstkälla. I byn Roshnik i Berat kombinerar familjeföretaget Alpeta på liknande sätt vingård, gästhus och restaurang.

Fler besökare, större förväntningar

Den politiska satsningen föregår dessa besökssiffror. Redan i en rapport från 2018 beskrev forskningsmiljön Growth Lab vid Harvard hur regeringen prioriterade agroturism inom programmet ”100+ villages Programme”. Målet var att bredda landsbygdens ekonomi. Miljö- och turismministeriet hade börjat certifiera verksamheter, medan jordbruks- och landsbygdsministeriet genom sin utvecklingsmyndighet arbetade med finansiering av projekt.

Men en gårdsrestaurang behöver mer än gäster. Den behöver råvaror som kan produceras med jämn kvalitet och levereras i tid. Där möter turismsatsningen jordbrukets svåraste problem.

Skörden väntar inte på arbetskraften

Olivodlaren Theodhori Bello återvände till Albanien 2021 efter 27 år som migrantarbetare. Han investerade sina besparingar i en olivodling vid berget Shpirag nära Berat och en oljekvarn i byn Gjeroven. I Balkan Insights reportage från januari 2025 beskrev han hur både arbetskraftsbrist och en utebliven väg hämmade verksamheten.

Bello uppgav att det var svårt att hitta arbetare utan att betala 30 euro om dagen. För olivodlarna är tidpunkten avgörande: för tidigt plockade oliver ger mindre olja, medan en för sen skörd försämrar kvaliteten. Bristen på plockare slår därför direkt mot det som ska säljas.

Albaniens befolkning minskade från 2,8 miljoner 2011 till 2,4 miljoner 2023. Landsbygden har drabbats särskilt hårt av utflyttningen. När unga söker arbete i städer eller utomlands blir äldre kvar med odlingar som ofta kräver mycket handarbete.

Vägarna begränsar också vad gårdarna kan åstadkomma. I samma reportage berättade olivodlaren Ysteak Molitaj i byn Molishte om transporter med mulåsnor. Alternativet var att betala för ett terrängfordon som kunde ta oliverna till kvarnen.

Problemen avspeglas i den bredare ekonomin. Enligt en uppskattning från Världsbanken som FAO återgav 2024 var produktionen i Albaniens städer omkring elva gånger större än på landsbygden, trots att stadsbefolkningen bara var 1,3 gånger så stor som den på landsbygden. Bristfällig infrastruktur angavs som en av förklaringarna.

Stöd som börjar i odlingen

För att stärka kopplingen mellan jordbruk och turism inledde FAO 2022 det italienskfinansierade projektet SFS-MED. Familjeföretag fick utbildning i bland annat minskad vatten- och bekämpningsmedelsanvändning, ekologisk kompostering och droppbevattning.

Hos familjen Lile, som driver gård och restaurang nära Bënjas termalbad i Vjosa nationalpark, fick stödet en konkret form. En lokal organisation som deltog i projektet hjälpte familjen med ett växthus för grönsaksodling året runt, enligt FAO:s skildring från 2024. Familjens verksamhet kombinerar boende och mat med vin, raki och fruktkonserven gliko.

Ett växthus kan bredda tillgången på egna råvaror. Samtidigt beskrev FAO hur lokalt odlade produkter ofta hade svårt att uppfylla marknadens krav på säkerhet och kvalitet, trots att jordbruksföretag moderniserade sina metoder.

Kvalitetskraven följer med tillväxten

Dessa svårigheter fanns kvar i Balkan Insights rapportering i februari 2026. Albanien hade inlett förhandlingar om jordbruksstandarder inom EU-anslutningsprocessen, och premiärminister Edi Rama hade lanserat initiativet ”EuroAgro Albania 2025–2030” för att vägleda bönder mot den europeiska marknaden.

Under 2025 upptäcktes rester av förbjudna bekämpningsmedel i över 20 sändningar av albanska produkter vid europeiska gränser, enligt tidningen. Otillräckligt statligt stöd och höga kvalitetskrav försvårade också böndernas väg till export. För agroturismen berör kvalitetsfrågan själva grunden för erbjudandet: den lokala maten som besökaren kommer för att äta.

Hos Bello utanför Berat hade viljan att investera redan funnits. Besparingarna från åren utomlands hade blivit olivodling och kvarn, men vägen som skulle underlätta arbetet saknades fortfarande när Balkan Insight intervjuade honom. ”Jag återvände hem och investerade i tron att regeringen förr eller senare skulle lyckas belägga vägen”, sade han till tidningen. ”De har lovat det i åratal.”