Kosovo efter visumfriheten: jobb finns, arbetskraft saknas

Under 2024 utfärdade Kosovos inrikesministerium totalt 8 293 uppehållstillstånd till utländska medborgare, varav 3 974 gällde arbete. Mer än hälften av samtliga utfärdade tillstånd var dock förnyelser från tidigare år.

Visumfriheten mötte en pågående utvandring

Efter att visumfriheten till Schengen infördes möttes den av en pågående utvandring: mellan 2012 och 2022 lämnade över 338 000 medborgare Kosovo. Enbart 2022 utvandrade 41 553 personer, samtidigt som den aktiva arbetskraften minskade med 21 571 personer.

Inför visumliberaliseringen undersökte GAP Institute hur många som planerade att utvandra. I enkäten från december 2023 uppgav omkring 28 procent av de tillfrågade över 18 år att de hade sådana planer. Bland unga under 24 år var andelen 33,4 procent.

I sin rapport från januari 2024 beskrev GAP en hög efterfrågan på utländsk arbetskraft i EU-länderna och mer generösa villkor för att rekrytera den. Kosovanska arbetsgivare mötte därmed konkurrens om personal från ekonomier som kunde erbjuda bättre inkomster.

Efter visumfrihetens införande visade en undersökning från FN:s utvecklingsprogram UNDP att 32 procent av Kosovos medborgare hade rest till EU-länder. Samtidigt uppgav 64 procent att de inte övervägde att flytta till Europa. För dem som ville lämna Kosovo framträder framför allt ekonomin som drivkraft i GAP:s undersökning.

Låga löner i branscher som behöver folk

Byggbranschen, parti- och detaljhandeln, hotell och restauranger samt tillverkningsindustrin hör till de verksamheter som är mest utsatta för arbetskraftsbrist. Det är också branscher där benägenheten att utvandra är hög.

GAP beskrev i sin rapport från januari 2024 dessa sektorer som stora arbetsgivare med hög produktivitet men låga löner. Institutet bedömde då att löneökningarna skulle bli mer påtagliga där än i andra sektorer, när arbetsgivarna behövde konkurrera om färre arbetstagare.

Inkomstläget bland dem som planerade att utvandra visar de ekonomiska villkoren bakom planerna. Över 20 procent hade inkomster på 301–450 euro, medan 32,9 procent uppgav att de helt saknat inkomst under den senaste månaden. Av dem som hade utvandringsplaner hade 57,7 procent gymnasieutbildning som högsta avslutade utbildning.

Fler står utanför än innanför arbetsmarknaden

Samtidigt finns en stor potentiell arbetskraft inom Kosovo. I GAP:s arbetsmarknadsrapport redovisas cirka 1,1 miljoner personer i arbetsför ålder. Av dem är omkring 461 000, eller 43 procent, ekonomiskt aktiva – de arbetar eller är arbetslösa och söker jobb.

Omkring 613 000 personer, 57 procent, är ekonomiskt inaktiva. De varken arbetar eller söker arbete. Kosovo har därmed den högsta andelen ekonomiskt inaktiva på västra Balkan.

Många tjänster i de branscher som saknar folk kräver inte hög utbildning, och arbetsuppgifterna kan läras på kort tid. GAP lyfter därför kompetenshöjande utbildning, stöd till kvinnors och ungas deltagande på arbetsmarknaden och en starkare roll för Kosovos arbetsförmedling som vägar till fler anställda. Här handlar uppgiften om att få människor som redan bor i landet att kunna ta steget in i arbetslivet.

Utbildning behöver också leda vidare

För högutbildade unga finns ett annat problem. En studie av forskarna Mentor Nimani och Arbenita Sylejmani Nimani, baserad på 150 svarande i åldrarna 18–35 år, visar ett glapp mellan utbildning och lokala jobbmöjligheter. Arbetslöshet och arbeten under den egna kvalifikationsnivån bidrar till missnöje.

Studien identifierar dåliga jobbutsikter och politisk instabilitet som faktorer som driver unga bort från Kosovo. Bättre löner och karriärmöjligheter lockar i stället utomlands. Forskarna föreslår höjda löner, bättre jobbmöjligheter, politisk stabilitet och stöd till entreprenörskap för att behålla utbildad arbetskraft.

På byggarbetsplatser, i butiker och på hotell finns arbetsuppgifter som fler skulle kunna lära sig och ta över. För den utbildade unga som arbetar under sin kvalifikationsnivå behövs i stället ett jobb där kunskaperna kommer till användning. Kosovos arbetsgivare behöver både få in fler människor i arbete och erbjuda dem en väg vidare – annars fortsätter möjligheterna utomlands att väga tungt.