När föräldrarna blir äldre i ett annat land – vem tar ansvaret?

Det börjar ofta med något litet. Ett telefonsamtal om att mamma har ramlat. En pappa som inte längre kör bil. En räkning som blivit liggande. Ett läkarbesök som någon måste följa med på.

Sedan kommer nästa fråga: vem gör det?

För familjer som lever i flera länder är omsorg inte bara en fråga om tid och kärlek. Den blir också en fråga om flygbiljetter, arbete, syskon, ekonomi, fullmakter, vårdkontakter och ansvar.

Avståndet märks först när något händer

När föräldrarna klarar sig själva kan tusen eller två tusen kilometer kännas hanterbart. Man ringer, åker ner på semester och hjälper till när man är där.

Men vid sjukdom förändras allt.

Den som bor i Sverige kan plötsligt behöva boka en resa med kort varsel, ordna ledigt från jobbet, hitta någon som kan hjälpa föräldern på plats, förstå ett vårdsystem man inte använder till vardags, betala eller administrera räkningar och samordna syskon som kanske bor i tre olika länder.

Och ofta sker allt detta samtidigt.

Gör det viktiga innan det blir akut

Det mest konkreta en familj kan göra är att förbereda sådant som annars blir svårt i en kris.

Gör tillsammans med föräldern en enkel mapp, digital eller på papper, med kontaktuppgifter till läkare och vårdcentral, aktuell medicinlista, viktiga diagnoser och allergier, uppgifter om försäkringar, återkommande räkningar och telefonnummer till nära släktingar, grannar eller andra personer som kan hjälpa till på plats.

Det låter enkelt, men just sådana uppgifter kan bli svåra att hitta när någon plötsligt hamnar på sjukhus.

Fullmakt är lättare att ordna i tid

Om en förälder fortfarande själv kan fatta beslut kan det vara klokt att undersöka vilken typ av fullmakt som gäller i landet där personen bor.

Det kan handla om att någon ska kunna sköta bankärenden, hämta dokument, betala räkningar eller företräda personen i administrativa frågor.

Reglerna skiljer sig mellan länder och banker. Därför bör familjen inte utgå från att ett enkelt egenhändigt papper alltid räcker. Kontrollera i stället vad som krävs hos den bank, notarie eller myndighet som faktiskt ska acceptera fullmakten.

Det är betydligt enklare att ordna sådant medan föräldern själv kan medverka än efter att en allvarlig sjukdom eller kognitiv försämring redan har inträffat.

Syskonen behöver dela på ansvaret

Det är lätt att säga att “alla hjälps åt”. I praktiken blir det ofta en person som gör mest.

Det kan vara barnet som bor närmast, den som inte har små barn, den som talar språket bäst, den som tjänar mest eller helt enkelt den som har svårast att säga nej.

Ett bättre sätt är att dela upp ansvaret konkret. En person kan sköta vårdkontakter, en annan ekonomi, en tredje resor och praktiska inköp. Någon kanske bidrar mer med tid och någon annan mer ekonomiskt.

Det behöver inte vara exakt lika för att vara rättvist.

Stöd i Sverige kan också vara viktigt

Den som bor i Sverige och hjälper en äldre eller sjuk närstående kan själv behöva stöd.

Det kan handla om rådgivning, samtalsstöd eller hjälp att förstå vilka möjligheter som finns för anhöriga. Vilket stöd som erbjuds varierar mellan kommunerna, därför är det klokt att kontakta kommunen där man själv bor och fråga efter anhörigstöd.

Det betyder inte att en svensk kommun automatiskt kan ordna omsorg åt en förälder som bor på Balkan. Men den anhörige i Sverige kan ändå behöva stöd för att klara sin egen situation.

När sjukdomen blir allvarlig

Om en närstående blir svårt sjuk kan arbete och ledighet snabbt bli en praktisk fråga.

Det finns svenska regler som i vissa situationer kan ge möjlighet till ersättning och ledighet för den som vårdar eller stödjer en svårt sjuk närstående. Men villkoren beror bland annat på sjukdomens allvar och var den sjuke vårdas.

Därför är det viktigt att kontrollera vad som faktiskt gäller i det enskilda fallet innan man räknar med ekonomisk ersättning eller längre ledighet.

En lokal kontakt kan göra stor skillnad

Det som ofta saknas är någon på plats.

En familj kan vara mycket engagerad från Sverige men ändå stå maktlös om ingen kan öppna dörren, följa med till läkaren eller snabbt se hur föräldern faktiskt mår.

Det kan vara en släkting, granne, vän eller professionell hjälp.

En plan som bara bygger på att någon ska flyga från Sverige varje gång något händer blir snabbt svår att hålla ihop.

När föräldern själv säger nej

Det kanske svåraste är när barnen ser att hjälp behövs men föräldern själv säger:

“Jag klarar mig.”

“Jag behöver ingen hjälp.”

“Ni behöver inte komma.”

Då handlar frågan inte bara om praktiska lösningar utan också om självbestämmande och värdighet.

I stället för att börja med orden “du klarar dig inte längre” kan det vara lättare att börja med konkreta frågor:

Vem handlar om du blir sjuk i tre dagar?

Vem kör dig till läkaren?

Vem har reservnyckel?

Vem vet vilka mediciner du tar?

Små beslut kan vara lättare att acceptera än ett stort samtal om att bli äldre.

Pengar behöver också få ett system

När hjälpbehovet ökar kommer ofta kostnaderna samtidigt.

Resor, privat hjälp, matleveranser, mediciner, transporter och anpassningar i bostaden kan snabbt bli en betydande del av familjens ekonomi.

Därför kan det vara klokt att tidigt prata om vem som betalar vad, om syskon ska dela vissa kostnader, vem som sparar kvitton och hur förälderns egna pengar ska användas.

Sådana samtal kan kännas obekväma, men de är ofta lättare att ta innan konflikterna uppstår.

Det svåraste är sällan en enda stor kris

För många familjer är det inte den dramatiska händelsen som blir tyngst.

Det är de hundra små besluten efteråt.

Vem ringer läkaren?

Vem bokar biljetten?

Vem stannar en vecka till?

Vem betalar?

Vem säger till mamma eller pappa att det inte längre går att fortsätta precis som förut?

När familjen lever mellan Sverige och Balkan går det inte att ta bort avståndet. Men det går att göra det mindre svårt genom att bestämma vissa saker innan nästa telefonsamtal kommer.

Behöver veta

1. Samla viktig information i tid – Ha kontaktuppgifter till läkare, aktuell medicinlista, viktiga diagnoser, försäkringar och personer på plats samlade på ett ställe.
2. Kontrollera fullmakter innan de behövs – Regler skiljer sig mellan länder, banker och myndigheter. Kontrollera vad som faktiskt krävs där föräldern bor.
3. Utse en lokal kontaktperson – Det kan vara en släkting, granne, vän eller professionell hjälpare som kan agera när familjen i Sverige inte kan vara på plats.
4. Fördela ansvaret mellan syskon – Bestäm vem som ansvarar för vårdkontakter, ekonomi, resor och praktiska frågor. Allt behöver inte ligga på samma person.
5. Kontakta din kommun i Sverige – Fråga vilket anhörigstöd som finns där du bor. Stödet kan till exempel bestå av rådgivning, samtal eller annat stöd för dig som hjälper en närstående.
6. Kontrollera regler om ledighet och ersättning – Vid allvarlig sjukdom kan särskilda regler gälla för ledighet och närståendepenning. Kontrollera alltid villkoren utifrån var den sjuke vårdas och din egen situation.
7. Gör en reservplan – Vad händer om ingen kan resa ner samma dag? Vem har nyckel? Vem kan följa med till vården? Vem kan betala en akut räkning?

Fakta

• Anhörigstöd i Sverige – Kommunerna erbjuder stöd till personer som vårdar eller hjälper en närstående, men utformningen varierar mellan olika kommuner.
• Närståendepenning – Det kan i vissa situationer finnas rätt till ersättning och ledighet när en närstående är svårt sjuk. Villkoren beror bland annat på sjukdomens allvar och var personen vårdas.
• Fullmakt – En fullmakt som fungerar i ett land eller hos en bank behöver inte automatiskt godtas någon annanstans. Kontrollera därför alltid lokala regler och krav.
• Vård och omsorg över gränser – Svenska stödinsatser till den anhörige betyder inte automatiskt att svensk vård eller kommunal omsorg kan ordnas för en förälder som bor i ett annat land.