När slovenska polisen utredde ”Blattejävlar!”

Tre omtryck hade Goran Vojnovićs debutroman hunnit få när den slovenske författaren den 22 januari 2009 förhördes på roteln för ekonomisk brottslighet. Där fick han förklara att Čefurji raus! var fiktion och inte skildrade verkliga personer eller händelser, rapporterade det slovenska public service-bolaget RTV Slovenija.

Initiativet kom från polisledningen

Bakom begäran om straffrättsligt ingripande stod Matjaž Šinkovec, ställföreträdande generaldirektör för polisen. Enligt polisens besked till RTV Slovenija hade han agerat på förslag från en ansvarig enhet inom den centrala polisförvaltningen. Där bedömde man att det fanns misstanke om förtal och förolämpning.

Förlaget Študentska založba trodde att framför allt två kapitel hade väckt polisens missnöje: ”Varför vi hamnade på polisstationen” och ”Varför den slovenska polisen är åt helvete”. Deras slovenska titlar är ”Zakaj smo končali na policijski postaji” och ”Zakaj je slovenska policija v pizdi”.

Polisen i Ljubljana bekräftade att en förundersökning pågick och att de insamlade uppgifterna skulle överlämnas till behörig åklagare.

Förlaget reagerade särskilt på att det handlade om en brottsanmälan, inte en civilrättslig tvist. Mitja Čander, ansvarig redaktör för utgivningsserien Beletrina där romanen publicerats, gick till skarpt angrepp mot ingripandet.

”Kan ni föreställa er att poliser skulle förfölja alla som berättar eller skriver ner polisvitsar? Tyvärr är Vojnovićs fall inget skämt”, skrev han i ett uttalande från förlaget som återgavs av RTV Slovenija. Han beskrev skrämsel mot konstnärer och intellektuella som oförenlig med ett demokratiskt samhälle.

Dagen efter fick polischefen förklara sig

Medieuppmärksamheten och den offentliga upprördheten följdes av en snabb reträtt. Den 23 januari rapporterade tidskriften Mladina att begäran om straffrättsligt ingripande hade dragits tillbaka.

Inrikesminister Katarina Kresal hade fått kännedom om anmälan och förhöret på torsdagen och omedelbart begärt en förklaring från polisen. I sitt offentliga uttalande beskrev hon sig som mycket arg och framför allt mycket bedrövad över att något sådant kunde inträffa, enligt Mladina.

På fredagsmorgonen träffade hon Šinkovec. Han erkände att förfarandet var ett misstag som inte borde ha inträffat och tog på sig fullt ansvar. Han meddelade också att begäran skulle dras tillbaka och att han hade vidtagit åtgärder för att förhindra en upprepning.

Šinkovec erbjöd sin avgång. Kresal avböjde efter övervägande. På ett dygn hade frågan förskjutits från vad romanförfattaren hade skrivit till hur polisledningen hade kunnat ingripa mot det.

Romanfiguren var inte författaren

Vojnović beskrev senare affären som ett uttryck för bristande förståelse för litteratur. I en nätchatt som RTV Slovenija återgav förklarade han att hans egen syn på poliser var bättre än romanfigurens. Han hade både vänner och släktingar inom polisen.

”De flesta poliser är, det är jag övertygad om, helt okej”, sade han enligt RTV Slovenijas återgivning.

Samma år, 2009, fick romanen både Prešeren-stiftelsens pris och Kresnik-priset. År 2014 gav Rámus ut Sophie Skölds svenska översättning med titeln Blattejävlar!.

Romanen nådde också teaterscenen och bioduken. I mars 2009 hade teaterbearbetningen premiär på Glej-teatern i regi av Mare Bulc, och 2013 kom Vojnovićs egen filmatisering. När RTV Slovenija presenterade filmen 2022 hade teateruppsättningen spelats över 300 gånger och filmen lockat fler än 57 000 biobesökare. Markos berättelse hade fortsatt från boksidorna till scenen och bioduken efter att polisledningen dragit tillbaka sitt ingripande.