Nearshoring på Västra Balkan – närheten räcker inte

Av 65 utländska företag som hade investerat på Västra Balkan uppgav 72 procent att de var nöjda med sin investering. Elva procent hade flyttat verksamhet från mer avlägsna platser för att komma närmare EU. Enkäten ingår i en studie från forskningsinstitutet Vienna Institute for International Economic Studies, wiiw.

Studien, publicerad i oktober 2024, undersöker hur nearshoring – att lägga eller flytta verksamhet närmare slutmarknaden – tar form i regionen. Företagen lyfte fram läget, arbetskraftens kompetens och konkurrenskraftiga arbetskostnader. Samtidigt pekade de på korruption, svag rättsstat och otillräcklig infrastruktur som hinder för investeringar.

Tre länder över förväntan

Skillnaderna blir tydliga i forskarnas analys av utländska direktinvesteringar under 2020–2023. De utgick från utvecklingen före pandemin och beräknade vilka investeringsnivåer som kunde väntas om tidigare mönster fortsatte. Därefter jämfördes beräkningarna med de faktiska inflödena.

Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Nordmakedonien hade investeringar över de beräknade nivåerna under två till fyra år av perioden. Forskarna tolkar detta som tecken på nearshoring. I Albanien och Serbien låg inflödena däremot genomgående under det beräknade intervallet.

Montenegro hamnade mitt emellan: investeringarna översteg modellernas nivåer 2020–2022, men föll under dem 2023. Länderna gick alltså in i åren efter pandemin med tydligt olika investeringsförlopp.

På företagsnivå framträder en delvis annan bild. Forskarna identifierade konkreta fall av nearshoring i fem länder, däribland Albanien och Serbien. I dessa två länder förekom alltså enskilda etableringar med närheten till EU som drivkraft, samtidigt som de samlade investeringsinflödena låg under modellernas förväntningar.

Nästa fabrik snarare än en flyttad fabrik

En viktig del av utvecklingen handlar om var företag väljer att göra sin nästa investering. I en uppföljande analys beskrivs kostnaden för att stänga befintliga fabriker i Asien och flytta dem till Östeuropa som ett starkt hinder. Västerländska företag väljer i stället i ökande utsträckning Östeuropa framför Asien när de investerar i ny verksamhet.

Även asiatiska företag etablerar sig närmare EU-marknaden för att korta leveranskedjorna. I intervjuer med 17 utländska investerare på Västra Balkan framhöll företagen att närheten till EU kunde minska utsattheten för leveransstörningar och geopolitiska risker.

Pandemins störningar gav därmed större tyngd åt en fördel som redan fanns på kartan. Men valet av etableringsort avgörs också av vad som fungerar när produktionen väl ska starta och leveranserna ska hålla över tid.

Kompetensen lockar – men arbetskraften räcker inte till

Här finns en av regionens skarpaste motsättningar. Investerarna uppskattar arbetskraftens kompetens, samtidigt som den växande bristen på kvalificerade arbetstagare riskerar att avskräcka nya företag. Den uppföljande analysen pekar ut kompetensförsörjningen som den största utmaningen för nearshoring och utländska direktinvesteringar i Östeuropa.

Forskarna föreslår vidareutbildning och omskolning, rekrytering av kompetens från andra länder och mer automatisering. För Västra Balkan innebär det också att utbildningssystemen behöver moderniseras. Låga löner kan locka en investering, men ersätter inte den kompetens som verksamheten kräver.

Institutionerna är ett annat centralt hinder. I wiiw:s studie från 2021 placerade intervjuade tyska investerare svag styrning och svaga institutioner högst bland bristerna. De pekade på bristande rättssäkerhet, korruption och ineffektiva regeringar. Därefter följde brist på statliga stöd och incitament, kvalificerad arbetskraft och fungerande infrastruktur.

Forskningsarbetets rekommendationer knyter därför ihop utbildning med transportinfrastruktur och offentlig förvaltning. En stabil tillverkningsbas kräver både människor som kan utföra arbetet, transporter som fungerar och institutioner som ger förutsägbara villkor.

Grönare leverantörer kan få fler affärer

För lokala företag öppnar utsläppsminskningar ytterligare en väg in i internationella leveranskedjor. De utländska investerarna i uppföljningsstudien lyfte miljöskydd och minskade koldioxidutsläpp som viktiga faktorer. Företagen sökte också miljömässigt hållbara lokala leverantörer.

På köparsidan fanns en motsvarande vilja att gå vidare: många av de utländska företagen uppgav att de skulle öka sina investeringar om utsläppsminskningarna gjorde konkreta framsteg. Där möts två avgörande investeringsbeslut. Den utländska kunden söker en grönare leverantör nära EU; det lokala företaget behöver finansiera förändringen som kan ge nästa affär.