Novak Djokovic – från skyddsrummen i Belgrad till landsbygdens förskolor

Maj 1999. Natos bomber faller över Belgrad, och på tennisklubben där han har vuxit upp firar Novak Djokovic sin tolvårsdag. Mitt i födelsedagssången drar ett flygplan in över dem. Djokovic har senare berättat för journalisten Graham Bensinger att de efter en månad hade slutat reagera på explosionerna.

Bombningarna pågick i 78 dagar, mellan mars och juni.

Nätterna hos farfar

I stadsdelen Banjica i Belgrad bodde Djokovics farfar Vladimir, kallad Vlada. Dit kom Novak och hans yngre bröder Marko och Djordje medan föräldrarna arbetade i bergsorten Kopaonik. Pappan Srdjan och mamman Dijana gav skidlektioner på dagarna och serverade pizza på kvällarna för att försörja familjen och betala för äldste sonens tennis.

Farfaderns hus fick också en annan betydelse. När flyglarmen gick samlades släktingar och grannar i källaren, bakom flera ståldörrar. Familjens eget bostadshus saknade skyddsrum, så nätterna innebar återkommande förflyttningar till skydd i närheten.

En av de första nätterna har Djokovic återkommit till i intervjuer. En kraftig explosion fick hans mamma att resa sig så hastigt att hon slog i huvudet och förlorade medvetandet. Barnen grät medan pappan hjälpte henne att återfå medvetandet. Sedan måste familjen ut.

Under flykten snubblade Novak. Han hade ännu inte fyllt tolv. Familjen fortsatte framåt utan att höra hans rop. När han vände sig om såg han ett flygplan släppa två bomber mot ett närliggande sjukhus, berättar han i dokumentären Novak Djokovic: The Wolf in Winter.

Minnet har stannat kvar, liksom rädslan för plötsliga höga ljud. Men mitt i denna tillvaro fortsatte han att öva slag och rörelser. Han steg upp i gryningen för att träna när det var lugnt och sökte sig till banor där det gick att spela, ibland på platser där bomber redan hade fallit.

Ett barn med ett vuxet ansvar

Senare under 1999 lämnade Djokovic Serbien för Niki Pilics tennisakademi i München. Träningen kunde fortsätta i en annan miljö, men familjens ekonomiska press följde med.

I dokumentären berättar Djokovic att hans pappa lånade pengar av kriminella för att finansiera satsningen. Reserverna gick åt till att betala skulder. Vid ett tillfälle samlade pappan familjen och förklarade att de bara hade tio D-mark kvar. Ändå lovade han att fortsätta betala, på villkor att sonen ägnade sig helt åt tennisen.

Djokovic har beskrivit hur han redan vid tretton års ålder behövde bli allvarligare och agera vuxen. I tidiga tv-bilder som visas i dokumentären får han frågan hur han ser på tennis. Han kallar den ett ansvar. Målet är att bli mästare.

I dag är han 39 år. Med segern i US Open 2023 nådde han 24 Grand Slam-titlar i singel och tangerade tennisspelaren Margaret Courts rekord. I januari 2026 blev han den äldste mannen att nå final i Australian Open.

Samtidigt pågår sedan länge ett arbete för att fler barn ska få tillgång till förskola.

En plats också för landsbygdens barn

Djokovic grundade Novak Djokovic Foundation. Stiftelsen bygger och renoverar förskolor i Serbien, utrustar dem för lek och undervisning och utbildar pedagoger.

Arbetet stannar inte vid Serbiens gränser. När översvämningarna drabbade regionen i maj 2014 samlade stiftelsen in över 1,5 miljoner dollar på tre månader. Pengarna gick till att öppna och bygga upp skolor igen: enligt stiftelsen kunde över 2 000 barn i Serbien och Bosnien och Hercegovina återvända till skolan, och över 1 000 barn i Kroatien fick tillgång till förebyggande skydd mot sjukdomar.

Behovet är stort. På sin webbplats uppger stiftelsen att vartannat barn i Serbien saknar möjlighet att gå i förskola. Bland barn i landsbygdshushåll har bara vart fjärde tillgång till förskoleundervisning.

På landsbygden möts flera hinder. Kommunerna har begränsade ekonomiska resurser, lokaler kan vara slitna och utrustningen föråldrad.

Sedan 2013 driver stiftelsen därför Schools of Life, ett projekt under det serbiska utbildningsdepartementets överinseende. Det riktar sig till barn mellan tre och fem och ett halvt år som tidigare stått utanför förskolans verksamhet.

Arbetet börjar tillsammans med lokala myndigheter: var är behovet störst, och finns det en byggnad att göra om eller mark att bygga på? Lokalsamhället bidrar med lokaler eller tomt och nödvändiga tillstånd. Därefter följer byggarbete, rekrytering och utbildning av pedagoger.

Stiftelsen samarbetar också med Världsbanken och utbildningsdepartementet inom ett projekt för inkluderande förskoleutbildning, med målet att ge minst 3 000 barn tillgång till förskola. Ett partnerskapsavtal tecknades 2021; enligt stiftelsen har samarbetet redan gett tusentals barn tillgång till verksamheten.

När byggnaden blir en förskola

Föräldrar får stöd genom programmen Support, Not Perfection och The Path of a Champion. Pedagogernas fortbildning är en annan del av arbetet. Byggnaden behöver följas av vuxna som kan driva verksamheten.

Finansieringen har en särskild konstruktion. Enligt stiftelsens ”100-procentslöfte” går donationerna i sin helhet till arbetet för barnen, medan grundarna täcker driftskostnaderna. Privata gåvor och sponsring bidrar till projekten.

När en lokal har byggts om ska där alltså också finnas utbildade pedagoger, böcker och leksaker för den dagliga verksamheten. Samarbetet med lokala myndigheter ska göra att förskoleplatsen finns kvar när den första barngruppen har vuxit ur den. Då kan nästa grupp barn börja i samma rum.