Över gränserna för att rädda Balkans lodjur

En kamerafälla i skogsområdet Polis-Valamar i Albanien registrerade ett balkanlodjur. Bilden gav ytterligare en uppgift om var det sällsynta kattdjuret fortfarande fanns. När den albanska miljöorganisationen Protection and Preservation of Natural Environment in Albania, PPNEA, rapporterade fyndet 2024 uppskattade organisationen att färre än tio individer återstod i landet och beskrev en nedåtgående utveckling.

Tre länder, ett gemensamt arbete

Sedan 2006 samlar räddningsprogrammet Balkan Lynx Recovery Programme, BLRP, organisationer och forskare kring lodjuret, dess bytesdjur och dess livsmiljöer. PPNEA arbetar i Albanien, miljöorganisationen Macedonian Ecological Society, MES, i Nordmakedonien och miljöorganisationen Environmentally Responsible Action, ERA, i Kosovo. De samarbetar med den schweiziska organisationen för rovdjursekologi och viltförvaltning KORA samt den tyska naturvårdsstiftelsen EuroNatur.

De två huvudsakliga populationskärnorna finns i Mavrovo nationalpark i Nordmakedonien och Munellabergen i Albanien. Lodjuret förekommer också i östra Albanien, bland annat i området Polis-Gur i Zi-Valamara. I Kosovo har det hittills bara registrerats sporadiskt i nationalparken Bjeshkët e Nemuna.

Utbredningen följer till stor del Balkans gröna bälte, genom gränstrakterna mellan länderna. Samarbetet omfattar därför både fältarbete och kontakter med nationella och lokala myndigheter. Gemensamma mål ska omsättas i skydd av skogar och djur inom ramen för olika länders lagar och förvaltning.

Kamerafällorna är ett centralt redskap. De samlar uppgifter om lodjurens förekomst och utbredning, medan övervakningen också omfattar bytesdjuren. Flera lodjur har dessutom fångats och försetts med sändare. Spårningen har gett bättre kunskap om djurens revirbeteende och konkret information om vilka livsmiljöer som behöver skyddas.

Från spårning till skydd

Skogen är en avgörande del av arbetet. Avverkning för ved och timmer minskar och splittrar lodjurens livsmiljöer. Infrastrukturutbyggnad bidrar också till förlusten av livsmiljöer. Därför arbetar programmet både för att inrätta skyddade områden och för att förbättra skyddet i dem som redan finns.

Samtidigt dödas lodjur illegalt, för troféernas skull eller för att de beskylls för att ta tamdjur. Tjuvskyttet drabbar också rådjur och gems, viktiga bytesdjur för lodjuret. Herrelösa hundar ökar trycket ytterligare genom att jaga samma bytesdjur eller ta byten som lodjuren redan har fällt.

I sin rapportering från Albanien 2024 pekade PPNEA ut konkreta åtgärder för återhämtning: minskad avskogning och illegal avverkning, återplantering av skog och förstärkt patrullering mot tjuvskytte. Åtgärderna förenar skyddet av lodjuret, bytesdjuren och skogen. Lodjuret behöver både en livsmiljö och tillräckligt med föda i den.

Samarbetet har också nått den internationella politiken. Sedan februari 2024 finns balkanlodjuret upptaget i Bonnkonventionens bilagor för skydd av migrerande arter. Nordmakedoniens regering lämnade in ansökan med stöd av Albaniens regering. Enligt EuroNatur föregicks beslutet av påverkansarbete från programmets partnerorganisationer i de båda länderna.

Inaveln ställer en svårare fråga

Utöver hoten i skogen finns ett problem som vuxit fram genom årtionden med mycket få djur. Populationen har låg genetisk variation och hög inavel jämfört med andra lodjurspopulationer i Europa.

Det har fört räddningsarbetet till frågan om genetisk förstärkning. EuroNatur beskriver en pågående genomförbarhetsstudie som ska bedöma de biologiska, ekologiska och sociala förutsättningarna för att flytta lodjur och därigenom förstärka populationen. Metoden kallas translokation.

Där möts den genetiska frågan och det dagliga arbetet i fält. En populationsförstärkning behöver en livsmiljö där lodjuren kan leva: skog att röra sig i, bytesdjur att jaga och skydd mot tjuvskytte. Kamerafällornas bilder och sändarnas uppgifter hjälper till att peka ut dessa områden; patrullering och skogsskydd ska göra dem säkrare för djuren.