Så fick kvinnorna plats i klapasångens tävlingar
Kvinnliga klapor växte fram i en dalmatisk sångtradition som ursprungligen tillhörde männen. Från pionjärerna på Korčula till egna finalkvällar i Omiš gick vägen genom flera avgörande steg.
Balkan Magasinets redaktion · 22 oktober 2026 · 2 min läsning
Lyssna på artikeln
Uppläsning · ca 0:00
När sångarna i den kvinnliga gruppen Filip Dević uppträdde på klapafestivalen i Omiš 1974 stod de utanför själva tävlingen. Två år senare skulle en annan kvinnlig ensemble, Zadranke, få delta på samma tävlingsvillkor som mansgrupperna.
Pionjärer i en manlig sångtradition
Klapasång har sitt ursprung i Dalmatien i södra Kroatien, framför allt längs kusten och på öarna. En klapa består vanligen av fem till åtta sångare som sjunger flerstämmigt utan instrument. Traditionellt lärs sången på gehör och framförs utan dirigent eller noter.
Sångarna står tätt i en halvcirkel. Den högsta stämman inleder och de andra ansluter, med målet att rösterna ska smälta samman. Sångerna handlar ofta om kärlek, vardagens situationer och miljön där sångarna lever. Ursprungligen framfördes de av män.
År 1966 grundades kvinnoklapan Žetalice i Blato på ön Korčula. Omiš-festivalen beskriver i sin historieskrivning gruppen som Dalmatiens första kvinnliga klapa och som en pionjär för de kvinnliga ensembler som följde.
Kvinnornas grupper växte alltså fram innan de fick tillträde till tävlingen i Omiš. Festivalen, som har haft stor betydelse för att sprida klapasången, blev sedan en viktig scen för deras fortsatta etablering.
Zadranke tog steget in i tävlingen
Vid den tionde festivalen, 1976, blev Zadranke den första kvinnliga klapan i tävlingsdelen. Gruppen tävlade på lika villkor som mansklaporna och framförde en klaparepertoar i homofon fyrstämmighet: fyra stämmor som tillsammans bygger sångens harmonier.
Festivalsången innebar också en mer organiserad form för musicerandet. FN:s kulturorganisation UNESCO skiljer i sin beskrivning av klapa mellan den muntligt överförda traditionella sången och festivalklapan, där framträdandet och presentationen står mer i centrum. Klapasången skrevs i december 2012 in på organisationens representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.
En egen tävlingskväll – och en väg till final
Sedan 1991 tävlar kvinnliga klapor i en särskild tävlingskväll i Omiš.
Sedan 2006 sker kvalet under kvällar där både kvinnliga och manliga klapor deltar. De kvinnliga grupperna bedöms separat för att kvalificera sig till sin särskilda finalkväll.
I en historik publicerad den 29 maj 2026 uppgav Omiš-festivalen att nära 200 kvinnliga klapor från Kroatien och utlandet hade uppträtt där.
När Filip Devićs sångare stod på festivalens scen 1974 låg tävlingen utanför deras program. Nu kan kvinnliga klapor sjunga sig vidare till en egen final.