Sonen och modern i Pajtim Statovcis Min katt Jugoslavien

Bekim har en relation med en människolik katt. Det är ett av de grepp som ger hans svårigheter med närhet en konkret och samtidigt främmande gestalt. I Min katt Jugoslavien får en relation som bryter mot verklighetens ordning bära något så igenkännbart som utsatthet inför en annan varelse.

Två liv som speglar varandra

Berättelsen växlar mellan sonen Bekim och modern Emine. Hennes historia omfattar livet i Kosovo och försöken att hålla samman familjen i Finland. Hans berättelse kretsar bland annat kring svårigheten att komma nära någon.

Växlingen låter läsaren möta dem som två gestalter med var sitt liv. Emine får en egen berättelse, samtidigt som hennes erfarenheter kan läsas bredvid sonens. I recensionen hos Lambda Literary framhävs parallellerna mellan deras destruktiva relationer och skamkänslor. Där finns en förbindelse mellan berättelsespåren som går genom känslor och relationsmönster.

Katten förändrar berättelsens villkor

Den människolika katten för in ett annat slags osäkerhet i Bekims historia. Läsaren behöver förhålla sig både till relationen och till att den gestaltas genom en varelse som överskrider gränsen mellan människa och djur. Formen gör därmed motstånd mot en helt vardaglig läsning.

En förbindelse med skarvar

Lambda Literarys recension pekar också på en konstnärlig svårighet: romanens delar hålls inte helt samman. Det är en viktig invändning just därför att parallellerna mellan modern och sonen bär så mycket av läsningen. Att två berättelser speglar varandra innebär ett arbete med både samband och avstånd.