Spomeniks: världsberömda former, sårbara minnesplatser

På monumentet vid Petrova Gora har radiomaster och antenner monterats. Vid Garavice nära Bihać och revolutionsmonumentet i Leskovac har boskap betat bland gravmarkeringar och på gravområden. Donald Niebyls Spomenik Database dokumenterar hur platser skapade för att hedra krigets döda också har blivit ytor för helt andra behov.

Det är en annan bild än den som möter betraktaren i konstfotografiet: fristående, futuristiska former, ofta omgivna av skog eller resta mot himlen. Mellan dessa två bilder löper monumentens historia efter Jugoslavien – internationellt uppmärksammade för sin gestaltning, lokalt utsatta för förstörelse, försummelse och förändrad användning.

Ett gemensamt minne utan krigshjältar

Spomenik betyder minnesmärke på serbokroatiska. Internationellt har ordet blivit nära förknippat med de abstrakta monument som uppfördes i det socialistiska Jugoslavien för att hedra andra världskrigets offer och den antifascistiska kampen.

Deras formspråk växte fram ur ett särskilt politiskt och konstnärligt sammanhang. Jugoslaviens brytning med den sovjetiska socialistiska realismen öppnade för modernism och senare brutalism. Monument beställda av Titos regering skulle samtidigt bidra till att förena en federation med olika etniska och religiösa grupper under idealet ”brödraskap och enighet”.

Abstraktionen erbjöd en väg dit. I stället för traditionella krigshjältar kunde konstnärer och arkitekter arbeta med former som undvek att framhäva en viss grupp. Minnet av kriget fick ett framtidsinriktat uttryck.

Dušan Džamonjas revolutionsmonument i Podgarić från 1967 och Bogdan Bogdanovićs gruvarbetarmonument i Kosovska Mitrovica från 1973 hör till verken från denna period. Vid Sutjeska i Bosnien och Hercegovina fick minnet av slaget i maj–juni 1943 formen av två väldiga, svepande betongpartier. Minneskomplexet uppfördes 1971 av Miodrag Živković och Ranko Radović.

När federationen föll förändrades platserna

Efter Jugoslaviens upplösning på 1990-talet förstördes tusentals minnesmärken. Andra lämnades utan underhåll och växte igen. I sin genomgång av monumentens tillstånd beskriver Spomenik Database stora regionala skillnader: omfattande förstörelse i Kroatien och Bosnien och Hercegovina, mindre i Slovenien. I Serbien och Makedonien var direkt förstörelse mindre vanlig, medan försummelse och nedbrytning drabbade många platser.

Förändringen gällde också vad monumenten skulle påminna om. Databasen beskriver hur plaketter med namn på andra världskrigets offer på vissa platser har kompletterats eller ersatts med hänvisningar till offer och veteraner från 1990-talets krig. De abstrakta former som en gång valts för ett gemensamt minne kunde få nya politiska budskap knutna till sig.

Även betongen bär tydliga spår av förlusten. Monumentet på berget Makljen i Bosnien och Hercegovina beskrivs i researrangören Undiscovered Balkans guide, uppdaterad i september 2026, som avskalat till sitt betongskelett. Samma guide beskriver också välskötta monument med tillhörande museer och parker. Minnesplatsernas tillstånd varierar kraftigt, även när bilder av dem cirkulerar som delar av ett gemensamt arkitektoniskt arv.

Från fotografi till MoMA

Det internationella återupptäckandet tog form genom kameran. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet publicerade den belgiske fotografen Jan Kempenaers en serie bilder av förfallna jugoslaviska minnesmärken från andra världskriget. Dokumentärfotografin gav monumenten en publik långt från platserna där de stod.

Samma år beskrev konst- och kulturtidskriften AnOther brutalismens genomslag genom dess Instagramvänliga estetik. De jugoslaviska monumentens djärva silhuetter passade väl in i detta bildintresse. Men fotografierna väckte också ett behov av att veta vad formerna föreställde, vilka som hade skapat dem och varför de stod just där.

Ett digitalt efterliv med namn och historia

Donald Niebyl skapade Spomenik Database 2016. Registret samlar monumentens berättelser och dokumenterar bland annat deras tillstånd och besöksförhållanden i över hundra platsprofiler. Där får bilderna sällskap av historiska sammanhang och uppgifter om själva minnesplatserna.

Vid Sutjeska går den kopplingen att se konkret. De stora betongformerna reser sig i Hjältarnas dal, medan det närbelägna Spomen-Dom enligt Undiscovered Balkans guide rymmer restaurerade fresker av Krsto Hegedušić och en vägg med 7 000 namn på slagets offer. Från monumentets silhuett kan besökaren gå vidare till namnen – och till människorna som platsen byggdes för att minnas.