Språkkravet i äldreomsorgen: vilka omfattas och vem ansvarar?

Vad gäller sedan 1 juli 2026?

Språkkravet finns i 8 kap. 4 a § socialtjänstlagen. Den som bedriver omsorg om äldre ska arbeta för att personalen som genomför insatser har de kunskaper i svenska som är relevanta för uppgifterna.

Skyldigheten omfattar både kommunala verksamheter och privata utförare som utför kommunens uppgifter. Arbetsgivaren ansvarar för arbetet med att såväl nyanställd som befintlig personal uppnår de relevanta språkkunskaperna.

Formuleringen ”arbeta för” är central. Ett strikt språkkrav vid anställning bedömdes kunna hota personalförsörjningen. Arbetsgivaren har samtidigt kvar sitt ansvar för personalens lämpliga utbildning och erfarenhet och för verksamhetens kvalitet.

Vilken roll har B2?

Regeringen har rätt att meddela föreskrifter om vilken kunskapsnivå som är relevant. I propositionen om språkkravet bedömer regeringen att nivån ska motsvara B2 enligt Gemensam europeisk referensram för språk, GERS.

B2 är också den nivå som utredningen föreslår ska anges i socialtjänstförordningen. Själva lagbestämmelsen uttrycker skyldigheten utifrån de svenskakunskaper som behövs för att genomföra omsorgsinsatserna.

Arbetsuppgifterna avgör vilka som omfattas

All personal som genomför omsorgsinsatser omfattas, både vid serviceuppgifter och personlig omvårdnad. Det gäller bland annat:

• undersköterskor och vårdbiträden,
• omsorgsbiträden och äldreassistenter,
• servicepersonal som genomför omsorgsinsatser.

Det är alltså vad du gör i arbetet som avgör, snarare än enbart din yrkestitel.

Undantagen följer samma gränsdragning. Personal som i regel inte genomför omsorgsinsatser, exempelvis vaktmästare eller matsalspersonal på ett särskilt boende, omfattas inte. Detsamma gäller lokalvårdare som enbart utför andra sysslor än omsorgsinsatser.

Den närliggande kommunala hälso- och sjukvården ligger också utanför detta språkkrav. På ett särskilt boende är det därför viktigt att skilja mellan insatser inom socialtjänstens äldreomsorg och den kommunala hälso- och sjukvården.

Vad ska arbetsgivaren göra?

Att ”arbeta för” innebär att verksamheten ska driva ett systematiskt och fortlöpande språkutvecklande arbete. Det kan handla om att kartlägga personalens språkliga kompetens, bedöma stödbehov och ta fram processer och rutiner för språkutvecklingen.

Lagen kräver inte att alla processer och rutiner skulle vara färdiga redan vid ikraftträdandet den 1 juli 2026. Skyldigheten handlar om ett löpande arbete där verksamheten identifierar behoven och arbetar vidare med dem.

Så tar du frågan vidare på arbetsplatsen

För dig som arbetar i äldreomsorgen är närmaste chef en konkret ingång till verksamhetens språkutvecklande arbete. Ta samtalet i den här ordningen:

1. Utgå från dina arbetsuppgifter. Be chefen klargöra vilka av dina uppgifter som är omsorgsinsatser och därmed omfattas av språkkravet.
2. Fråga hur språkbehoven kartläggs. Be om besked om hur arbetsplatsen bedömer vilka svenskakunskaper uppgifterna kräver och vilket stöd personalen behöver.
3. Ta upp stödet i praktiken. Fråga vilka språkutvecklande insatser arbetsgivaren erbjuder, hur de ska genomföras och hur utvecklingen följs upp.

Om du behöver utveckla din svenska i arbetet, börja med de uppgifter där behovet märks och be därefter chefen beskriva nästa steg i stödet. Då får samtalet en konkret utgångspunkt i omsorgsarbetet och i det ansvar arbetsgivaren har även efter att du har blivit anställd.